Har du inte läst Del 1 kan du göra det HÄR (eller scrolla ner). Du bör läsa den delen för att hänga med i denna. 

Historien om Davis! #9205F9

Färgerna:

Victoria - Brun #784c20

Mary - Blå #3366FF

Marc - Grön #008000
Gäster -  Grå och övrig färg. 
Såhär läser du historien: All text i färgad kursiv stil är det som personen tänker. Skrivs det i svart gäller det för bilden ovanför. Tal skrivs i normal färgad skrift. 

Efter att ha stått i fönstret och sett natt förvandlas till tidig morgon kommer Mary på att hennes mamma snart kommer att vakna. 

Mary: Marc! Vakna! Du måste gå nu, innan mamma vaknar. 

Marc: Jag är vaken.. Jag är vaken! 

- Du, jag tror... 

- Du är så vacker, Mary! 

Marc avbröt Mary med en kyss. 

- Du, du måste gå nu. Och jag tror inte vi ska ses på ett tag. Okej?

- Mary, har det hänt något? 

- Gå nu bara. 

Någon timme senare hörde Mary hur Victoria höll på och skramlade nere i köket och hon gick ner och åt frukost. 

Victoria: Hur är det gumman? 

- Sådär, känner mig lite konstig.. 

- Ja, du ser lite blek ut. Du kanske ska trappa ner lite med musiken? 

- Va?!

- Allt jag säger är att du tillbringar mycket tid i musikskolan och att det kanske stressar dig.. 

- Musiken är mitt liv mamma, jag mår bra av det! Det är nog bara en förkylning.. 

- Okej, okej! Säger du det så. Jag tror dig! Jag måste fixa lite papper, finns i arbetsrummet om du behöver mig. 

- Mamma, kan du sjukanmäla mig från skolan idag? Snälla. 

- Ja, jag fixar det. Inga problem!

- Tack mamma.

Mary bestämde sig för att skringa alla de tankarna som studsade fram och tillbaka i hennes huvud med att spela bort dem.

"Vad sorgligt hon spelar. Jag undrar vad det är som händer egentligen." 

"Fy, jag är så trött. Måste. Vila." 

Mary gick upp till sitt rum. Och där blev hon kvar. Veckan övergick i helg och ny vecka kom. Mary stannade i sängen länge och visste inte om det var psyket som spelade henne ett spratt eller varför hon mådde så dåligt. 

Tre veckor efter att hon stannat hemma från skolan första dan låg hon i sin säng och funderade. 

"Nu mår jag ju lite bättre. Det är säkert ing..." 

Mer han hon inte tänka innan hon fick springa till toaletten. 

Där hon kräktes och kräktes. 

"Shit, shit, shit. Det här är INTE bra. Mary, du måste ta tag i det här nu. Inte deppa mer nu." 

Hon bestämde sig för att åka ner till stan.

- Jag åker till stan en stund, mamma. 

- Okej, jag börjar med maten.. 

Med tunga steg närmade hon sig affären. Hon gick in och gick fram till expediten. 
- Hej, jag skulle vilja köpa ett graviditetstest, tack.

- Absolut, det blir 69 kronor då, svarade expediten.

Mary betalade och gick sen ut ur affären.  

Hon funderade en kort stund på vart hon skulle ta vägen. Hon ville få det ur världen så fort som möjligt och bestämde sig därför för att åka till det lokala gymmet.

Påväg ner till toaletterna ser hon Marc på en av rullbanden. Hon skyndar sig förbi och bort mot toaletten. 

"Okej, Mary. Gör det här nu." 

Hon går in i ett av båsen. Tar fram testet och köpt och läser instruktionerna. Hon gör sedan som det står och väntar. 
Minuterna känns som timmar och hon törs knappt titta. Så dyker det upp där. Plusset.

- Shit, jag är gravid!

Hur ska Mary hantera det här? Vad tror ni kommer hända? forts följer..  

Vi rivstartar min första historia här med Del 1. Information om karaktärer kommer så småningom men för att inte avslöja historiens handling allt för mycket tycker jag det är bäst att några delar får komma först. 

Ibland kan bilderna skifta i kvalitét och ibland kan någon vägg som borde varit uppe vara nere men jag lär mig hela tiden.
Kom gärna med feedback!  

Kort förklaring så ni ska hänga med: Historien handlar till största del om Mary, en tonåring boende i Twinbrook. Mary är ett musikaliskt underbarn som behärskar de flesta instrumenten och spenderar mycket tid på musikföreningen. Hon delar inte med sig så mycket av sitt liv med sin mamma och har väl både en och två och tre hemligheter. Men någonting kommer förändra hela Marys liv...
Marys mamma Victoria är ensamstående sen Marys pappa tidigt lämnat dem för livet (och kanske främst alkoholen) i Bridgeport och har uppfostrat Mary helt på egen hand. Victoria arbetar på den lokala bistron som kock (vilket innebär många sena kvällar) och har alldeles själv byggt upp sitt och sin dotters liv. På vägen har hon dock tappat den mesta kontakten med den som betyder allra mest för henne. Sin dotter. 

Historien om Davis! #9205F9

Färgerna:

Victoria - Brun #784c20

Mary - Blå #3366FF

Marc - Grön #008000
Gäster -  Grå och övrig färg. 
Såhär läser du historien: All text i färgad kursiv stil är det som personen tänker. Skrivs det i svart gäller det för bilden ovanför. Tal skrivs i normal färgad skrift. 

Victoria: Here we go again..  

- MARY! DU MÅSTE GÅ UPP NU ANNARS MISSAR DU BUSSEN!! 

Tjugo minuter senare dyker Mary upp på nedervåningen. 

- Åh, vad bra att du kom! Jag blev precis klar med pannkakorna. 

Mary: - Jag hinner inte äta. Köper något i skolan. Hejdå! 

Mary rusar iväg ut och Victoria äter sina pannkakor och bestämmer sig sen för att plugga på några nya recept till den kommande temaveckan på resturangen.

Riiiiiing! Riiiiing!
Victoria känner de envisa vibrationerna i byxfickan och plockar upp sin mobiltelefon.   

"Åh, mamma!"

- Hej mamma! 

Andra sidan luren: Hej min älskling, hur är det med dig? 

- Jo, det är väl okej men jag är så orolig för Mary. Hon är så frånvarande. Jag får liksom inget grepp om henne. 
- De är så i den åldern, Mary är en fin tjej du kan nog vara lugn.  

Samtidigt har Mary slutat skolan nere i stan och är djupt försjunken i ett telefonsamtal hon också..
- Men, kan vi inte ses nere vid den gamla trädgården då?

Marc: Nja, jag vet inte..
- Men vem skulle vi möta där som vi känner? Kom igen nu! Möt mig där om en kvart!
Mary la på luren och började gå mot den gamla trädgården.  

- Hej! Åh, vad jag har saknat dig!

- Och jag har saknat dig, svarade Marc samtidigt som han besvarade Marys kram. 

- Men, vi måste verkligen snacka. Det här funkar inte, Mary! 

- Vadå, vad är det som är ett problem? 

- VI är ett problem! Förstår du inte? Du är bara 16 år, du är en tonåring! Och jag är med i militären. Det är inte bra. Och vi kan inte hålla på att smyga såhär förevigt. 

- Men sluta! Du var faktiskt med på det här från allra första början. Det var faktiskt du som tog de första steget! Och ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte om någon får veta. Jag är ju kär i dig, Marc! 

- Ja, jag tycker om dig jättemycket också. Men jag vet inte.. 

- Kan vi inte fortsätta diskutera det här hemma hos mig? Mamma har utan tvekan åkt till jobbet nu och hon kommer inte hem förrän sent.. Vi kanske kan.. mysa? 

- Ja, okej då..  

De satte sig i Marcs skruttiga bil och åkte hem till det stora huset som Victoria varit med och ritat. 

- Är du säker på att vi kommer vara ensamma? 

- Helt säker. Var lugn bara! 

- Säger du det så.. 

När de kom fram till huset var det, precis som Mary sagt, tomt. Mary bestämde sig för att ta en dusch medan Marc tittade på TV.

- Du, kan vi inte glömma allt. Det kommer lösa sig. Vi är ju båda unga. Vi kan väl ha lite kul? Vad kan hända, liksom.. Vill du sova över?

- Du har rätt! Jag sover gärna över. 

Den natten kunde inte Mary sova. Hon var helt säker på att det de gjort den kvällen inte var bra. Tankarna snurrade i huvudet på henne och hon vände och vred på sig. 

"Det här är inte bra. Jag känner det på mig. Nej Mary, sluta nu. Det är bara inbillning. Det finns ingenting att känna. Ni hade lite kul. Det är allt. Sluta fåna dig nu."

Är Marys oroliga tankar befogade? forts följer.. 

Ännu en Sims-blogg. Man kan tycka att det börjar bli inflation i dessa nu. Men jag fick en sån inspiration till att skriva och skapa så jag tänkte att kanske tycker något att det behövs en till.. ;) 

Saker och ting är under konstruktion och jag har en historie ligger i utkastet och väntar på att få läsas!