Efter dejten med Leighton så väntade jag bara på att han skulle höra av sig men veckorna gick utan att jag hörde någonting. Samtidigt så gjorde det inte så mycket för jag hade fullt upp på jobbet ändå. Jag bestämde mig dock för att ringa honom själv som en modern och självständig kvinna hade gjort men nåddes endast av hans mobilsvar och han ringde inte upp mig sedan. Jag tyckte det hela var lite märkligt för det kändes verkligen som att det fanns något där men jag börade ge upp hoppet.. 

Jag bestämde mig istället för att njuta av de sista värmade solstrålarna innan hösten tog ett fast grepp om oss. Jag visste att somrarna var lite längre här än i Appaloosa Plains och både jag och Baloo uppskattade verkligen detta. Vi tog många långa promenader runt i staden och utforskade. Baloo älskar verkligen att få springa omkring på öppna ytor och jag tyckte det var härligt att få se mig om i min nya hemstad. 

Jag insåg efter ett tag att Baloo var alldeles för mycket ensam och det gjorde ont i mitt hjärta varje morgon när jag gick till jobbet och lämnade honom ensam hela dagen så  jag började lite smått se mig om efter en kompis till honom. En dag såg jag en annons om att ett par ville bli av med sin dalmatinertik så snart som möjligt och jag tyckte det lät som en fin hund. Jag ville inte ha en hundvalp för den tiden hade jag inte och den här hunden var i Baloos ålder så det kändes bra. Jag ringde ägarna och vi pratade lite innan de bestämde sig för att jag kunde ta hunden. De skulle komma med den nästkommande tag. Lite nära inpå tyckte jag men jag ville inte gärna bråka med dem. 

Oturligt nog fick Baloo något loppliknande i pälsen samma dag så jag gick ge honom ett ordentligt bad. Något han inte alls tycker är speciellt kul. Jag vill inte gärna bada hundarna i mitt eget badkar så jag köpte ett gammalt kar på skroten och ställde i källaren. Det funkade bra med ledningar och allt vilket kändes perfekt. 

Så kom hon till oss då, Majken, och det var kärlek vid första ögonkastet. Hon var lite blyg och tillbakadragen till en början men hon och Baloo kom bra överens med en gång. Jag tror att hon kan komma att trivas här. På kvällen samma dag ringde min telefon och när jag tittade på skärmen stod det "Leighton." Mitt hjärta hoppade några dubbelvolter innan jag svarade. Han frågade om jag ville ses i parken eftersom det var sista kvällen på festivalen. Självklart ville jag det! Jag gav hundarna mat och gjorde mig iordning innan jag åkte till parken. 

Leighton mötte mig där och bjöd mig sedan på mat. Han berättade att han haft ganska mycket att göra och därför inte ringt mig. Jag tyckte det lät lite märkligt men viftade bort det. På kvällen, lagom till sista fyrverkerishowen, satte vi oss på en av bänkarna och tittade ut över den stjärnklara himlen. Vi höll om varandra och allt var bara helt perfekt! Jag höll nog på att bli kär..   

Jobbveckorna gick fort och när sommaren började närma sig slutet mindes jag att jag faktiskt anmält mig på den där dejtingsidan. Så, en morgon innan jobbet gick jag in där för att mötas av en hel drös med meddelanden. De flesta smöriga och ganska klyschiga men några var faktiskt lite fyndiga. Speciellt ett brev hade något extra och jag svarade han som skrivit det och lämnade till och med mitt telefonnummer. Något jag aldrig gör vanligtvis. 
När jag gick till arbetet funderade jag sedan på varför jag gjort det men väl på sjukhuset glömde jag det ganska fort. 

Han ringde mig senare på kvällen och vi pratade långt in på natten. Samtalet flöt bara på helt utan problem och samtalsämnena kom så lätt att vi knappt hann avsluta ett innan vi påbörjade ett nytt. Han var spännande, den här mannen och när vi pratat i flera timmar så frågade jag honom var han bodde. "Sunset Valley" svarade han. Det var komiskt ändå. Att vi pratat så länge utan att veta om att vi bodde i samma stad. Vi bestämde att vi skulle ses på stranden dagen därpå då det ändå var en ledig dag för alla arbetare. 

Han var inte bara trevlig den här Leighton. Han var väldigt snygg också. Vi träffades på stranden, precis som vi bestämt och pratade ett bra tag. Han fick mig att börja skratta vid flera tillfällen och jag kände mig nästan lite nyförälskat. Vad gjorde han med mig egentligen? Mitt i vårt samtal ringde hans telefon och han var tvungen att gå. 

Jag var ganska hungrig och bestämde mig för att åka till parken och äta någonting. Träffade en liten pojke som satt och gjorde läxan. Komiskt nog så var det en biologiläxa och som läkare tyckte jag nästan det var min plikt att hjälpa honom. Vi satt till sent med den där läxan och han var väldigt tacksam för hjälpen när vi var klara. 

Precis när jag skulle röra mig hem igen hörde jag någon som ropade mitt namn. Det var Leighton! Han kom emot mig och jag visste inte om jag bara skulle hälsa eller ge honom en kram. Jag hann dock inte fundera för att la sina muskliga armar kring mig och gav mig en lång kram. 

Vi bestämde oss för att åka till rullskridskor och jag är väl kanske inte den bästa på det. Det visade sig dock att Leighton var desto bättre så han höll mig medan vi åkte. Jag vet inte om det var han eller skridskorna som gjorde mina ben mest darriga. 

Mitt i allt började det störtregna och jag bjöd honom hem till mig. När vi kommit innanför dörren stod vi och skrattade länge åt hur vattnet bara dröp om oss och helt plötsligt så kysste han mig! Jag var inte alls beredd och blev lite överrumplad. Efter det sa han att han var tvungen att gå och försvann bort i regnet.. 

Jag vaknade tidigt morgonen därpå av att Baloo drömde och därmed också buffade på mig. Han får egentligen inte sova i sängen men han brukar lägga sig där när jag somnat. Iallafall, jag kände av frossan från när jag gått och lagt mig och huvudet bultade. Jag såg ingen annan utväg än att sjukanmäla mig. 

De var så tillmötesgående på sjukhuset, bad mig krya på mig och sa att de skulle maila lite journaler jag kunde gå igenom. Jag bestämde mig för att gå ner och ta något att äta. Det var väldigt tidigt ännu och solen hade inte hunnit gå upp. 

När jag satt ute på altanen så såg jag helt plötsligt ett väldigt starkt sken. Sedan dök en grön figur upp bredvid mig. Jag blev lite rädd men samtidigt också lite nyfiken. Figuren stod bara bredvid mig och tittade utan att säga någonting. Det var en mycket märklig situation. När jag sen gick in för att slänga juicepaketet följde den efter mig in i köket. 

Helt plötsligt började den prata. Berättade för mig att bra saker snart skulle hända. Den var väldigt engagerad i sitt prat och även om jag förstod vad den sa så kunde jag inte svara. Detta var ju helt otroligt! Någon form av utomjording stod i mitt kök och berättade för mig att jag inte skulle oroa mig för framtiden. 

Innan jag visste ordet av så var figuren borta och jag stod där som ett fån. Jag antog att det var någon form av yrsel jag fått av febern även om jag mådde helt okej och kände mig feberfri. 

Jag bestämde mig för att ta en dusch för att kvickna till lite. Ändå kunde jag inte få den där figuren bort från näthinnan. Helt galet. Men ju längre tiden gick på dan ju otroligare kändes det. 

Senare på dagen ringde Dustin mig och frågade om jag ville ses i parken. Jag tyckte det hela lät lite märkligt eftersom jag visste att han var gift med Angelica och det inte som att det var en vanlig "hänga-i-parken-och-äta-korv" -träff han var ute efter. Jag kände mig dock mycket bättre och tackar ju inte ofta nej till att se lite människor så jag tackade ja och åkte till parken. 

Dustin var redan där när jag dök upp och vi pratade lite om allt möjligt. Han bjöd mig sedan på en läsk innan vi gick ner till fontänen. Där bad han om ursäkt och fortsatte ursäkten med "Du är en av de vackraste kvinnorna jag sett men jag kan inte göra detta mot Angelica." Sedan försvann han. 

Där stod jag ensam kvar i parken. Eller ensam var jag inte, det var ganska mycket folk som samlats för att titta på kvällens fyrverkerier. Jag ryckte mest på axlarna åt hela incidenten. Det gjorde ju inte så mycket, jag var ju trots allt inte speciellt intresserad av Dustin. Jag stannade kvar för att att titta på fyrverkerierna. 

När jag kom hem sen började jag tänka mer på vad som helst och blev faktiskt ganska sur över att han släpat mig till parken och sen bara dumpat mig. Jag surade i några minuter innan jag kollade på klockan och insåg att det verkligen var dags att hoppa i säng för att orka med morgondagens arbete. Inte hade jag kollat de mailade journalerna heller..   

Detta är inte en legacy. Den kommer dock berättas lite som i legacyform.

Hej! Jag heter Alexia Russo och är nyinflyttad här i Sunset Valley. Jag är uppväxt på en bondgård i Apaloosa Plains men blev erbjuden ett arbete på sjukhuset här i Sunset Valley och valde att ta med mig min hund Baloo och flytta hit. I Apaloosa Plains bodde jag tillsammans med min moster Annie och morbror Bob samt mina tre kusiner Olivia, Nicky och Lily då mina föräldrar dog i en bilolycka när jag var liten. Strax innan jag flyttade hit avslutade jag ett långt förhållande efter att jag upptäckt mitt ex med att ha varit otrogen. Jag trodde verkligen att han var den rätte för mig så det gjorde, och gör, fortfarande ont. På något sätt känns det ändå skönt att få lämna Apaloosa bakom sig och börja om på nytt här. Jag drömmer om att hitta någon att dela mitt liv med och förutom att umgås med min hund och arbeta så är det ett av mina mål med den här flytten.

Ja, här är jag med min hund Baloo föresten. Han är en Sankt Bernard och världens absolut snällaste. Han är verkligen min bästa vän. Vem tror ni vann den här kampen? Ja, det var inte jag iallafall.. 

Eftersom jag flyttade hit till Sunset Valley någon dag innan jag skulle tillträda min tjänst på sjukhuset bestämde jag mig för att ta reda på vad som händer i stan. Jag såg i tidningen att sommarfestivalen skulle börja i Stadsparken inom ett par dagar och tyckte att det kunde vara ett perfekt tillfälle att träffa lite människor. Samtidigt såg jag en annons - "Dags att träffa den rätte? Gör det hos oss! Kärlek.com" Jag har alltid varit lite skeptiskt till nätdejting och var det även denna gång men sen slog det mig att jag ju faktikt lovat mig att detta skulle vara en nystart.

Jag gick upp till övervåningen och trixade in mig på sidan. Den var lite knepig att förstå sig på först. Efter kanske en halvtimme hade jag lyckats knåpa ihop en profil jag var nöjd med och det dröjde inte mer än ett par minuter innan jag såg att jag fått ett meddelande. 

"Hej, jag heter Christopher och jag skulle tycka det vore roligt att få visa dig Sunset Valley - får jag bjuda dig på en dejt? Kärlek, Christopher." Jag svarade honom och innan jag visste ordet av stod jag i stadsparken med den här mannen framför mig. 

Han utmanade mig i en korvätartävlingen med devisen att "det är sånt vi gör här i Sunset Valley" och då kunde jag ju inte neka honom. Dessutom var jag ju ganska hungrig.. 

Gång på gång trodde jag att korven skulle komma upp igen men när jag bara hade tre korvar kvar sneglade jag på de andra deltagarna och såg att jag faktiskt ledde! Helt galet! Jag proppade i mig de sista korvarna. 

FÄRDIG!!!! skrek jag samtidigt som jag kände hur en bit bröd fastnat i halsen på mig. Men jag hade vunnit! Christopher gav mig en klapp på ryggen "Imponerande!!" utbrast han. 

Vi fortsatte kvällen med att ta roliga fotografier, åka rullskridskor, äta ännu mer flottig mat och jag hade det faktiskt riktigt trevligt. Efter ett tag började jag känna mig lite febrig dock och bad Chris att köra mig hem.. 

Väl hemma stupade jag i säng direkt. "Typiskt tänkte jag, jag som skulle tillträda imorgon.."