SimsDeluxe

Inlägg publicerade under kategorin Russo

Av Sara - 3 december 2013 14:00

Det var ett bra tag sen jag berättade om vårt liv nu. En hel del har hänt sen sist om man så säger. Våra hundar Majken och Baloo börjar bli till åren och jag fasar inför den dagen Baloo inte orkar med längre. Det var ju trots allt vi två som började om här i Sunset Valley tillsammans. Jag och Leighton har firat några bröllopsdagar och Leighton har avancerat i sin karriär och har numera en fast plats i Sunset Valleys fotbollslag. Våra barn Flynn och Charlie är numera tonåringar och mer olika än någonsin. De var ju ganska tajta som småbarn men när de blev barn så växte de mer och mer ifrån varandra och nu är de som natt och dag. Jag väntar dessutom vårt tredje gemensamma barn just nu som är beräknat att komma när som helst nu. 


Nu när barnen är tonåringar så har de fått göra sina rum precis så som de själva vill ha dem och deras rum speglar deras personligheter väldigt bra. Här har vi Charlies rum som visserligen fortfarande går i de rosa nyanserna men där slutar nog likheterna med från när hon var barn. Det är konsten som är fokus i Charlies rum och hon är en riktig rebell numera. Ibland vet jag inte vad jag ska göra med henne men jag tror att Leighton tycker att det är ännu jobbigare när hon nu revolterar så mycket. Charlie älskar konsten och är med i skolans konstförening. Det är väl en av de få sakerna i skolan som går som det ska just nu. 


 

Flynn däremot är en mönsterelev. Han sköter skolan oklanderligt och har högsta betyg i flera ämnen. Utöver det så hänger han mest hemma i sitt rum och spelar tv-spel. Han har några kompisar han brukar vara med men tillskillnad från Charlie som är väldigt utåtriktad så är Flynn lite mer inåt och håller sig till sin lilla krets av vänner. 

 

Här har vi vår lilla "nörd". Han spelar som sagt väldigt mycket tv-spel och vi låter honom hållas. Är det vad han tycker är kul så får han göra det. Så länge han sköter skolan tycker vi inte det gör någonting. Han är fortfarande väldigt intresserad av logik och vetenskap och jag tror att drömmen om rymden håller i sig ännu. Vi får väl se om han får möjligheten att se stjärnorna på nära håll någon dag. Jag tror absolut inte att det är omöjligt. Som ni ser är han väldigt lik Leighton. Även Sam, barnens storebror, är ju lik Leighton så ibland tar folk fel på Flynn och Sam även fast Sam är så många år äldre och har egen familj numera. 


Jag fick ett riktigt roligt samtal häromkvällen! Det var min bästa vän Jamie som ringde och berättade att hon och sin make väntade sitt första barn. Jag tycker det är så himla kul att vi kommer ha småbarn samtidigt som kommer få växa upp tillsammans. Min lilla kommer förstås vara lite äldre men det kommer inte vara så stor åldersskillnad trots allt. 


Så en sen vårkväll kände jag hur värkarna startade och vi åkte ner till sjukhuset och skrev in oss. Det hela gick ganska fort och på morgonkvisten kunde vi lämna sjukhuset tillsammans med våra nytillskott till familjen. Ni kan ju ana chocken när vi insåg att vi ännu en gång hade berikats med ett tvillingpar. Även denna gång fick en liten pojke och en liten flicka. Vi valde att döpa dem till Alice och Logan och nu känns det så självklart att just de två skulle vara en del av vår familj. 

Här har vi ju vår härliga rebell också. Känner ni igen henne? Charlie har skaffat sig piercingar, något som Leighton blev fly förbannad över, och har numera dreads. Ibland tittar jag på henne och undrar vad som hände med vår lilla tjej men jag vet ju innerst inne att hon finns därinne. Det är bara det yttre som inte är detsamma. 


 

I och med tillskottet till familjen fick vi bygga om huset. VI hade ju egentligen inte plats med varken en eller två bebisar till. Så vi byggde helt enkelt om vårt vardagsrum till två barnrum och så blev vardagsrummet lite mindre. Det blev faktiskt himla bra och vi är väldigt nöjda. Vi tycker det är viktigt att våra barn har egna rum så att de har någonstans där de kan vara ifred. De växer fort de små och jag förvånas över hur två tvillingpar kan vara så olika. Alice och Logan är mycket tajtare än vad Charlie och Flynn någonsin varit och jag ser verkligen fram emot att se dessa växa upp.   

ANNONS
Av Sara - 14 mars 2013 16:00

Ja, så växte Charlie och Flynn upp till barn med allt vad det innebar. De blir mer och mer olika och umgås inte så mycket med varandra. Charlie tycker om det konstnärliga i livet medan Flynn uppskattar vetenskap och logik mycket mer. Han är väldigt intresserad av rymden och har gjort klart för oss att det är austronaut han ska bli när han blir stor. 


Eftersom vi haft det lite knapert efter flytten hade vi inte råd att ge dem några stora födelsedagspresenter. Istället fick de, redan innan födelsedagen, bestämma hur deras rum skulle se ut. Så, de fick ett varsitt rum i födelsedagspresent vilket de båda tycker är spännande. Charlies rum är väldigt mycket mer flickigt än vad jag trodde att hon skulle vilja ha det, faktiskt. 


Och Flynn han har bara ögon för sin tågbana och sina böcker. Ja, när han inte är utomhus och kollar på stjärnorna förstås.


Ja, juste.. valparna blev stora också straxt efter att vi flyttat in. Vi hade valt att döpa dem till Bobo, Dexter och Tuva och de växte alla upp till friska fina hundar. 


Tyvärr har vi inte plats för fem hundar i huset, det skulle bli alldeles för rörigt, så Jamie adopterade Tuva och Dexter av oss så behöll vi Bobo, längst till höger på bilden, till oss själva. Han är ett härligt tillskott till familjen nu när Baloo och Majken börjar bli till åren. 


Leighton har äntligen börjat avancera nu och tränar varje ledig sekund för att kunna prestera på topp när de har match med laget. Ibland föredrar han dock att kasta bollar istället för att sparka på dem. Lite variation är ju alltid bra brukar han säga. Jag är mest bara glad att det går bra för honom. 


Så kom, äntligen, vår bröllopsdag och alla våra vänner var där. Självklart även alla tre barn, även om Sam är vuxen nu. 


När Leighton lovade att älska mig föralltid så kunde jag bara inte hålla tårarna tillbaka. Jag var så lycklig. Jag fann det otroligt att jag för några år sedan kommit till Sunset Valley utan att känna någon och nu stod här med mitt livs kärlek och sa "Ja" inför våra fantastiska barn och våra vänner. Jag kunde inte vara lyckligare!




Istället för att åka på smekmånad så lämnade vi barn och hundar hemma en solig vårdag och gick till parken för att uppleva vårfestivalen. Det var fantastiskt att få vara där med bara Leighton, eftersom det var här vi hade träffats en gång i tiden. Vi testade hur kompatibla vi var i en kärleksmaskin och fick full pott! Det var återigen en härlig dag! 


Och några veckor efter bröllopet började jag må plötsligt illa på mornarna. Jag förstod direkt vad det handlade om. Vi skulle bli fler i familjen. Det hade inte kunnat komma olägligare med tanke på att vi nyss stadgat oss i det nya huset och börjat arbeta igen. Dessutom hade vi inte plats. Jag skulle behöva diskutera detta med Leighton så snart som möjligt..



ANNONS
Av Sara - 24 februari 2013 19:00





Dags för ännu ett kapitel ur Alexias dagbok! Det händer mycket i hennes och familjs liv just nu. 
För att läsa de andra kapitlen klicka HÄR



Mitt i allt flyttpackande blev jag en kväll kidnappad efter jobbet av Jamie som sa att hon hade en överraskning. Att leva med två hundar och två småbarn samtidigt som man flyttar gör att huvudet inte riktigt hänger med alla gånger så det slog mig aldrig att det kanske var en möhippa det handlade om. Jamie tvingade på mig ett par horribla strumpbyxor och en liten kort vit klänning och släpade mig.. hem. Ja, hemma i vår källare (som vi tömt eftersom vi höll på att flytta) hade Jamie och tjejerna byggt upp en liten partylokal och väl där sprutade hon ner mig med något sötsliskigt som visade sig vara nektar.. 



Sedan passade hon på att hålla ett pinsamt tal om hur vi lärde känna varandra när jag var ny på sjukhuset och dra en massa historier om hur jag gått vilse och gud vet allt. Älskade Jamie, jag är så glad att jag har henne! Samtidigt som Jamie stod och skrålade på i tid och evighet med sitt tal smög sig en man i underkläder in och lagom till Jamie var klar så började han dansa. 





Självklart skulle jag vara med där också! Det var en helgalen fest och så himla roligt. Jag blev så överraskad. Hade aldrig kunnat ana att Jamie och tjejerna planerat den här möhippan. Leighton hade tagit med barnen till farmor på middag också. 


Mitt i allt festande så avslutades kvällen med att Majken fick valpar! Jag hade ingen aning om att hon ens var dräktig men familjen uttökades helt plötsligt med tre små valpar! 



En regnig höstkväll några dagar senare gick flyttlasset till vårt nya fina hus! Vi kommer behöva renovera det både invändigt och utvändigt. Vi valde dock att ta insidan först och vänta med utsidan till våren närmar sig. Bästa av allt är att Jamie numera är vår granne! 




En sen kväll, när Leighton nattat barnen och sig själv vaknade jag på soffan av att Flynn var så himla ledsen. Han hade lite svårt att komma till ro i sitt nya rum, vilket inte alls är så svårt att förstå. Han har ju aldrig tidigare sovit i ett rum utan Charlie. Nu har de helt plötsligt varsitt rum. Den natten tillbringade jag med Flynn i familjen i vår nyinköpta gungstol i vardagsrummet. 


 

Det var så skönt att vi hunnit flytta innan tvillingarnas födelsedag! För innan vi visste ordet av var det dags för dem att fylla år igen.. 

Av Sara - 7 januari 2013 05:30

Godmorgon! Jag tänkte bjuda alla er som börjar skolan idag på ett kapitel av Alexia Russo. Det var ju ett tag sedan vi hörde från Alexia så om jag fått nya läsare som inte vet vem hon är så är det bara att klicka på "Russo" kategorin för att hitta alla kapitel.  :-)


Småbarnslivet var ingenting som jag hade tänkt mig. Tolka mig rätt, jag älskar mina barn och jag älskar Leighton men med två små barn i huset glömde jag och Leighton lite bort varandra. En morgon när jag bäddade sängen stirrade jag på på Leigtons sida av sängen och insåg att vi inte hade sagt varken godnatt eller godmorgon på så lång tid att jag inte längre mindes när det hände sist. Vårt förhållande gick liksom på sparlåga. 


Vi tog hand om varsitt barn, såg till att de mådde bra. Ofta stod vi rygg mot rygg med varsin tvilling utan att prata med varandra. Vi var inte osams på något vis. Det fanns bara ingenting där. 


När Leigton arbetade var jag ensam med två hundar och två barn och jag måste erkänna att det var slitsamt. Tvillingarna var krävande och hur mycket jag än trivdes i deras sällskap så var det någonting som skavde. Någonting som inte kändes helt rätt. 


En förmiddag tog jag med mig Flynn ut på en promenad. Bara runt kvarteret men att få komma ut och se lite människor var ingenting jag gjorde varje dag. Jag måste flika inte att jag mådde bra. Det var inte det. Det var bara den där skavande känslan jag hade. När jag gått förbi min vän Jamies hus så fick jag se en "Till Salu" - skylt. Jag hade inte ens funderat på att flytta ifrån mitt älskade hus. Det var ju perfekt. Rum till alla. Visserligen lite trångt för hundarna men det såg jag inte som ett problem. Ändå kunde jag inte låta bli att titta. Det var mindre än där vi bodde nu och krävde en helrenovering, både ute och inne. Ändå kunde jag inte sluta titta. Var det ett nytt hus vi behövde? Ett hus där vi var nya båda två? Ett hem vi fick bygga upp tillsammans? Jag funderade mycket på det dagarna som följde. 


Några dagar senare fyllde jag år. Det var lite ångestladdat att bli vuxen på riktigt och det finns absolut saker jag skulle vilja ändra på i livet. Men överlag känns det bra att ha kommit såhär långt i livet. Jag har en fantastisk pojkvän, två superfina och friska barn och två hundar som jag älskar mer än allt annat. Ett bra jobb och härliga vänner. En trygg bas helt enkelt. 


En kväll när jag fått tvillingarna att somna efter en lång kamp med Charlie som absolut inte ville sova den kvällen satte jag mig bredvid Leighton som tittade på sporten på nedervåningen. Jag visste inte hur jag skulle lägga fram det här med flytt och grejer men jag kände att det var nu eller aldrig. Så, utan att titta på honom berättade jag att jag hade tittat på ett hus några kvarter bort. Leighton trodde först att jag ville göra slut så saker och ting blev ju till en början ganska fel. När jag förklarat att jag ville ha hela familjen med mig så tittade han på mig länge. 


Sedan berättade han att han tittat på hus på nätet under en längre tid. Att han också känt att vi behövde bygga upp ett hem tillsammans. Det visade sig sedan att vi tittat på samma hus. Ett hus vi egentligen inte hade råd med men om vi kunde få vårt nuvarande hus sålt så skulle det nog kunna gå. Leighton bad om ursäkt för hur han betett sig den senaste tiden och jag sa att det lika mycket var mitt fel. Den natten satt vi uppe länge och pratade. Om tvillingarna, om Leightons son Sam, om hundarna och inte minst om oss. 


Innan vi gick och la oss den natten så la Leighton armen runt mig, tittade mig i ögonen och kysste mig i pannan. Och där kom äntligen pirret tillbaka. Det där pirret i magen när jag tittar på mannen jag älskar. Leighton, min Leighton.   

Av Sara - 5 december 2012 09:00

Ni kan nog förstå min chock när jag mitt i förlossningen får höra från en av sköterskorna att hon hör dubbla hjärtljud. Dubbla. Det var inte en bebis i min mage. Det var två. Både jag och Leighton blev så chockade att inte kunde förstå någonting. På alla kontroller under hela graviditeten så hade läkarna bara sett en bebis. På grund av att de föddes lite tidigt fick vi vara kvar ett tag på sjukhuset. Eftersom vi inte visste om att vi skulle få två barn hade vi ju endast förberett hemma för ett barn men när vi, efter någon vecka, kom hem från sjukhuset hade min moster och morbror skickat en barnsäng och sett till att en av våra vänner satt ihop den. Så himla fint. Vi kom hem en snöig kväll och tyckte det var så skönt att få slippa sjukhuset. 


 

Nu kanske ni undrar vad vi fick för något och vad de fick heta. Vi hade sedan innan bestämt att oavsett om det var en pojke eller en flicka så skulle barnet heta Charlie. När det första barnet var en pojke så tittade vi på honom och han var verkligen ingen Charlie. Han fick istället namnet Flynn. Det andra barnet var en liten Charlie, en flicka. Direkt när vi såg henne såg vi att där är vår Charlie. Tyvärr så blev det inte så lugnt när vi kom hem från sjukhuset som vi hade tänkt oss. Det var faktiskt riktigt riktigt jobbigt. Båda barnen fick kolik och vi hade fullt upp med att få dem att inte skrika högt dygnet runt. Deras första månader var oerhört krävande och det tog mycket på mitt och Leightons förhållande.  


Ibland så brukade Leighton smita undan. Han tvättade, umgicks med hundarna eller tränade. Bara för att vara själv ett tag. Han gick ju trots allt från att leva ensam till att bo tillsammans med en kvinna, två hundar och två barn på väldigt kort tid. Jag lät honom vara, tyckte att han var värd det för att han orkade. Han arbetade ju dessutom. Men han var superfin med barnen och speciellt Charlie blev hans lilla tjej. Flynn var mycket mer mammig än Charlie så det blev så helt av sig självt.  


 

Några månader efter att barnen fötts så kände jag att det var dags för nästa steg i vårt förhållande och eftersom Leighton själv inte verkade speciellt intresserad av att fria så tog jag mig friheten av att göra det själv. Så, en kväll när barnen äntligen somnat så gick jag ner på knä och frågade om han ville spendera resten av sitt liv med mig. Han blev oerhört förvånad men också väldigt glad och sa ja. Vi bestämde oss för att vänta med bröllop till någon gång i slutet på våren eller början på sommaren när tvillingarna blivit lite större. 


Våra tvillingar växte fort och utvecklade snart alldeles egna personligheter. Även om det var lite vemodigt att tiden gick så fort så var det också ganska skönt när de blev lite äldre. Den första tiden hade varit väldigt tuff för oss båda och hade också slitit en del på hundarna som fått ta den stora smällen. Det var tur de hade varandra. Flynn var en kopia av Leighton med sina stora mörka ögon och det kolsvarta håret. Han visade sig vara en smart grabb som lärde sig mycket fort. Han tyckte också att all form av idrott var kul så rent personlighetsmässigt var han en kombo av mig och Leighton. Charlie däremot älskade att leka med xylofonen och att rita. Det var tydligt att hon var konstnärligt lagd. Hon hade också samma mörka ögon som sin bror men något ljusare hår. Det var så kul att se dem utvecklas och bli egna individer. Ibland kunde jag stå och titta på Leighton när han lekte med barnen och undra om det var en dröm jag levde i.. 

Av Sara - 3 december 2012 17:30

Graviditeten till trots fortsatte jag arbeta. Det var full fart med vaccinationer mest hela tiden då folk inte förstår att man måste klä sig efter väder på vintern. Mycket benbrott och annat också. Vi fick rejält med snö och det blev tyngre och tyngre för mig att ta mig fram i arbetskläderna och den stora magen bland alla tung snö. 



När jag inte arbetade umgicks jag mest med Leighton. Visst hade jag vänner men de hade jag ju lärt känna på sjukhuset och träffade ändå varje dag. Vi läste babyböcker, tittade på barnvagnar och riktigt geggade ner oss i bebisträsket. Till slut var vi så pass förberedda som vi kunde bli och vi insåg att vi ägnat vårt ofödda barn så mycket tid att vi lite glömt bort oss själva. En dag kramade jag om Leighton och först då slog det mig att han faktiskt var min och bara min. 



Att vi snart skulle gå från två till tre (eller snarare från fyra till fem) var för stort för oss att fatta. Vi var bara så glada att vi hittat varandra, att vi hade hundarna och att vi hade arbete och ett tak över huvudet. Vi var så otroligt lyckligt lottade. Vi bestämde oss för att bjuda in våra vänner på en liten get together innan bebin kom för vi var ganska säkra på att vi skulle ha desto mindre tid efter det. 


Vi bjöd också in Leightons son, Sam, som jag faktiskt aldrig träffat. Jag hade pratat lite med honom på telefon några gånger men aldrig umgåtts med. Det visade sig vara en väldigt sympatisk och fin kille som dessutom var en hejare på biljard. Vi hade en otroligt trevlig stund och jag och Sam kom verkligen bra överens. Jag berättade för honom att han var välkommen till oss när som helst och att det alltid fanns plats för honom. Han var ju trots allt en del av familjen och nu när han skulle få ett halvsyskon tyckte jag det var viktigt att få honom att känna sig delaktig. 


 

Mitt i biljardspelandet kände jag hur det började göra ont. Sam blev lite orolig men både Jamie och Thornton var mycket hjälpsamma och tog hand om mig samt ringde efter en taxi. Jag blev lite orolig för det var för tidigt för bebin att komma nu. Den skulle vara där inne i iallafall några veckor till men min kropp var tydlig med att det var nu det skulle ske. Det var nu jag skulle bli mamma. 

Av Sara - 1 december 2012 23:30













Jag vill bara poängtera att detta absolut kan ses som en historia men att det egentligen är bilder från när jag spelar den här familjen. Därför är bubblor kvar ovan huvudena och bilderna kanske inte de mesta. Kul att ni gillar den dock!


Några veckor efter den något chockartade bekännandet från Leighton om hans son blev jag sjuk. Tänkte dock inte så mycket på det, hade ju trots allt varit en hel del sjuk efter att jag flyttat till Sunset Valley och sjukdomar hör ju hösten till. Men så himla kul är det ju inte att ligga stupad över toaletten mer eller mindre konstant i flera veckor. 


Ni undrar säkert vad som hände mellan mig och Leighton. Jo, han berättade för mig att sonen bodde hos Leightons mamma och att han var 14 år gammal. De hade sporadisk kontakt och var resultatet av en tonårsflört. Tyvärr hade sonens mamma avlidit och därför bodde han hos Leightons mamma. Efter det hördes vi inte på några veckor. Men när jag fått fundera så insåg jag att jag inte skulle se det ett hinder. Jag bjöd över Leighton på en middag där vi pratade igenom allting och han bad om ursäkt för att ha berättat det hela på ett lite knepigt sätt och sedan kändes allt bra igen. 



Efter det gick det ganska fort och vi umgicks så mycket vi kunde. Oftast hemma hos mig. Vardagliga saker som att se på film, äta middagar, gå ut i naturen med hundarna. Vi utvecklade mer eller mindre ett samboförhållande trots att vi bodde på olika platser. Illamåendet jag haft kom och gick och både jag och mina kollegor på sjukhuset tog för givet att det var stress så jag försökte ta det så lungt som möjligt när jag inte arbetade. 


Lagom till den första snön föll flyttade Leighton officiellt in hos mig. Det var inte ett så stort steg egentligen eftersom han nästan bodde här heltid ändå utan mer ett praktiskt steg för oss båda. Ibland fick jag stanna upp och tänka att det gått alldeles för fort. Jag hade inte bott i Sunset Valley och hade redan fördubblat hushållets boende med 100 procent. Men, sen insåg jag att jag var lyckligare än på länge. 


Efter ett tag kollade jag upp på sjukhuset varför jag kräktes och fick veta att jag var gravid! Det hade inte slagit mig en enda gång att det kunde vara på det viset så jag blev väldigt chockad av att få veta det. Jag hade inte gått upp särskilt mycket i vikt så det hade inte synts så mycket. Jag var dock ganska långt gången, vilket kändes väldigt märkligt. Att jag inte märkt detta själv? Jag som var läkare och allt! När jag berättade för Leighton var jag orolig för reaktionen. Han hade ju redan ett barn och dessutom hade vi aldrig pratat om det där med barn. Men han blev överlycklig och iochmed det kunde jag släppa fram min egen lycka. Vi valde att inte ta reda på könet utan lät det bli en överraskning. När man inte trodde att livet kunde bli bättre liksom. Vi var så himla förväntansfulla..  

Av Sara - 28 november 2012 09:00

När hösten kom insåg jag att jag suttit alldeles för mycket hemma. Jag bestämde mig för att ordna en halloweenfest och bjuda in de få simmar jag lärt känna efter min flytt. Hemma i Appaloosa Plains hade vi en stor trädgård där min morbror odlade allt från gurkor till äpplen och citroner. Vi hade även pumpor men jag har ingen plats att odla i min trädgård så jag tog en tur till festivalen en kväll efter jobbet och skördade några pumpor där. 


Halloweenfesten blev så himla lyckad. Så lyckad att jag glömde att ta en enda bild på alla mina gästers roliga kostymer. Jag själv glömde helt bort att man skulle klä ut sig så jag fick ta det sista som fanns i maskeradaffären. En korvdräkt. Ja, mina gäster fick sig ett och annat gott skratt iallafall. Jamie, en av mina kollegor på sjukhuset, hade med sig hur mycket mat som helst som vi njöt av och vi dansade till långt in på småtimmarna. Jag tyckte att det var lite märkligt att Leighton inte dykt upp. Han hade låtit så förväntansfull när han fick inbjudan. Men var det något jag lärt mig under de få månaderna som vi umgåtts så var det att han var lite oförutsägbar. Ibland var han på och ibland var han av. Det kunde bli lite jobbigt ibland, för jag tyckte ju så himla mycket om honom och efter den där sista sommarkvällen i parken hade vi umgåtts ganska mycket men vi hade inte gjort några närmanden mer än lite kramar sen den där spontana kyssen hemma i min hall. Iallafall, när de flesta gästerna stapplat hem och jag började plocka undan allt skräp plingade det på dörren och där stod han, Leighton. Han berättade inte varför han kom så himla sent utan skrattade bara när han såg mig och sa att jag såg söt ut. Jag bjöd in honom och han frågade artigt om han kunde få sova över. Jag sa att det gick bra, såklart. Men tro nu inget, han sov i gästrummet. Även jag var lite förvånad över det faktiskt. 


På morgonen därpå väckte Leighton mig med orden "Du har ju en jacuzzi!!!" och han var exalterad som ett litet barn. Jag svarade bara lungt att den följde med huset och att jag aldrig använt den. Han ville verkligen bada och jag kunde inte annat än skratta åt hans entusiasm över detta utomhusbad. Trots att det var riktigt kyligt ute och löven börjat falla från träden så sa jag bara att "Ja, varför inte?" och så gick vi ut till badet. Och jag vet inte riktigt vad som hände men helt plötsligt fanns kemin där igen och jag kan väl säga som så att vi mer än kysstes, där i vattnet. Hade jag inte förstått det innan så förstod jag nu att jag var upp över öronen förälskad i den här mannen! Efter att vi kyssts så pass länge att läpparna kändes lite svullna började vi prata och helt plötsligt hörde jag mig själv säga "Berätta något om dig själv som jag inte vet", en livsfarlig fråga men jag anade aldrig att hans svar skulle vara SÅ omvälvande. 


Han lutade sig tillbaka, såg helnöjd ut och svarade "Jag har en son." 

Han hade en son. Ett barn. En pojke som han delade med en annan kvinna. Ett livs levande band. Här hade vi varit på G i flera månader och han hade inte så mycket som nämnt att han hade ett barn. Efter ett tag blev jag lite småsur men först blev jag chockad och det enda jag sa var "En son?!" samtidigt som jag tittade länge på honom. 

Välkommen!

   Vad kul att just du hittat hit! Förhoppningsvis gillar du The Sims precis lika mycket som mig. Simdeluxe drivs av mig, Sara och jag är 21 år gammal och har spelat och älskat sims sedan urminnes tider. Här delar jag med mig av bilder ifrån mitt spel, tips på nedladdningsbart innehåll, nyheter i simsvärlden och MYCKET mer! Vill du veta mer om mig kan du klicka här. Annars så är det bara att börja klicka runt och läsa inlägg. Välkommen! 

Självklart finns även jag på Thesims3.com! Du hittar mig under smeknamnet egogiirl 

Fråga mig om The Sims

Jag hjälper dig gärna om du har problem med The Sims.

Men tänk på:

Du får ditt svar skickat via mail om du anger mailadress. På så sätt vet du precis när din fråga har besvarats. Svaret och frågan kommer dock att publiceras i listan med frågor om du inte anger annat.

- Sök i bloggen efter svar innan du frågar. Använd sökrutan.

- Titta gärna i min FAQ innan du ställer din fråga. 

Löjliga frågor eller spam kommer att tas bort.

Skicka endast samma fråga en gång.

- Jag är ingen datorexpert och kan inte svara på avancerade frågor om prestanda, kraschingar etc.
Ha tålamod! Vissa frågor är svårare än andra att svara på men alla frågor besvaras!

- Tjat om nästa "Familjen Davis" avsnitt raderas alltid utan svar.

- Jag svarar gärna på frågor om kläder/hår/smycken/etc mina simmar har men försök vara så precis som du kan och länka gärna till ett inlägg där man kan se det du söker. 

                                    /Sara

 

360 besvarade frågor

Sök i bloggen

Snabblänkar

Följ mig på Sociala Medier

 

 

 

 

 

Innan du kommenterar!

Jag tycker det här jättekul med kommentarer men tänk gärna på detta innan du skickar iväg din kommentar:
- Fråga endast om saker som rör inlägget ifråga. Har du en fråga om något annat - ställ den i frågerutan.

- Det räcker om du skickar din kommentar en gång. Spam raderas.

- Behandla andra som du själv vill bli behandlad.

- Jag har ingenting emot reklam men det skall ske med måtta! 

- Ha tålamod! Jag svarar på alla kommentarer med frågor men ibland kan det ta lite tid.

- Letar du efter något jag haft på någon bild eller en speciell sak du vill att jag ska leta reda på/skriva om som inte rör inlägget kan du önska det i det HÄR inlägget.

- Innan du ställer frågor får du gärna läsa min  med vanliga frågor. 

 - Innan du ställer en fråga får du gärna läsa min FAQ med vanligt ställda frågor. 

Kategorier

Senaste inläggen

Simsbloggar jag läser

Arkiv

Tidigare år

Copyright

COPYRIGHT 
 2012-2013 SimsDeluxe

All bild och text i den här bloggen är, om inte annan källa uppges, skapade av SimsDeluxe och får ej kopieras utan tillstånd eller källanvisning. 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se